.Martin och jag växte upp i dalarna,
 men vi turned out just fine and dandy.


Hampus ville ut med trevliga bögvänner, så han ringde Martin&mig.
   Jag tycker det är fint.
      Fint som snus faktsiskt.

Det finns ju liksom ingen idé med att försöka vara något man inte är. Som att jag&Martin är trasigt, vitt skräp t ex. Det skulle ju se hemskt fånigt ut om vi försökte vara fina i kanten och faktiskt bete oss som folk. Det är något som helt enkelt inte skulle passa, ungefär som att försöka banka fel pusselbit på fel plats (Nej, våld, vilja&vasselin löser inte allt).
   På samma sätt finns där ingen mening för mig att försöka vara, vad nu motsattsen till en faghag är(?). Kanske en super straight hockeypojke med våldsamt kammad, ständigt nyduschad lugg eller dennes cepekristna flickvän, eller jag vet inte.
    Vad jag menar är att man inte ska förneka den man är.  

- Hej jag heter Simone och jag är en faghag. Jag kommer alltid behöva någon som säger till mig när jag står i vägen, är på väg ut på den tungt traffikerade vägen för att mina tankar är någon annanstans och jag kommer aldrig vara fabulös på ett rent&prydligt sätt. Sådeså.