Jag har skaffat mig nya bitar av smycken. Det första är ett kors svart som natten. Det ska jag bara ha på mig när jag ska bedriva otukt, jag är så förbaskat okristlig förstår ni. Det andra är ett vackert pannsmycke som kom till mig i ett brunt kuvert, det hade rest långväga förstår ni. Hela vägen från en liten by i det fantastiska amerikatt hade det rest.  Nu är jag glad, men det går nog över snart ska ni se. Köpt lycka är tillfällig lycka så därför måste jag fylla på hela tiden.

Igår hade jag och Martin några vänner över på en liten men mysig grillafton. Vi satt utanför vår nya bostad och njöt av söndagen på en filt. Det grillades och skrattades, det var söndag helt enkelt.  Filten, som egentligen är en handduk tog vi in och la på golvet i hallen.  

Imorse när jag duschat och gjort mig redo för att ta bussen till jobbet lyfte jag på handduken för att hänga upp den. Under den låg något jag äcklas så mycket av att jag faktiskt, helt på jätteriktigt kräks. På golvet, under handduken låg en mördarsnigel. Jag fick panik. Slängde tillbaka handduken och sprang till bussen. Tänkte att den nog skulle vara fast under handduken tills Martin vaknade och "åtgärdade problemet". Men tji fick jag! Nu är klockan mitt i natten och vi har ännu inte hittat den. Vi har lagt ruccola och vindruvor i hallen och släckt alla lampor för att locka fram den lille luringen. När man har en snigel på rymmen skyr man inga medel. Vi ska snart göra en överrasknings manöver men det kliar över hela kroppen av obehag.  

Jag försöker verkligen älska alla levande varelser men ibland är det så förbannat svårt.