För snart ett år sedan flyttade jag hemifrån. Jag lämnade dalarna och dess landsbygd för att smaka på storstadspulsen jag så länge törstat efter. 
   Väldigt ofta får jag frågan, av vänner och familj ; När kommer du hem och hälsar på?
Inget ont om dem, jag håller av dem enormt, Men! Varenda gång de ställer den frågan rasar något i mig. Förstår de inte att jag faktiskt lever och bor här, i Stockholm. Det är här jag har min vardag, mitt jobb och de flesta av mina vänner. Det här är jag för tillfället mitt hem.
Dessutom förstår jag inte vad jag ska "hem" dit och göra, där finns inget annat än just min familj. Det är fint nog i och för sig, men åter igen rasar något i mig; Varför kommer de inte och hälsar på hemma hos mig (&Martin) ? Varför vill de inte komma till Stockholm och hälsa på mitt liv, varför måste de dra mig tillbaka till dalarna? Att de låter bli att se mitt liv här, och hur mycket jag utvecklats och förändrats är något som jag tror att de helst blunad för.  Det gör mig ganska ledsen, faktiskt. Att jag snart bott här ett år och att alla mina kära från dalarna tillsammans bara hälsat på en handfull gånger.