Idag när jag masade min sorgliga, uttorkade(läs: dagen efter-iga) kroppshydda ur sängen för att hämta ett glas vatten hade min gode sambo väl markerat min dörr. Så nu vet alla vart de i framtiden ska gå när de ramlar in i vår simpla boning.

På Martins dörr står ingenting, det är liksom underförstått att han är kyskhetens drottning.